Want create site? Find Free WordPress Themes and plugins.

Amerikansk bison Bison bison
Systematik
Rike: Djur (Animalia)
Fylum: Ryggradsdjur (Chordata)
Klass: Däggdjur (Mamalia)
Ordning: Partåiga hovdjur/valar (Cetartiodactyla)
Familj: Slidhornsdjur (Bovidae)
Artnamn: Bison bison
Underarter: Amerikansk slätt-bison (Bison b. bison) och Amerikansk skogs bison (Bison b. athabascae)
Den Amerikanska bisonoxen är den största landlevande arten med sitt ursprung från Nord Amerika. Många andra stora arter t.ex. hästen fördes till kontinenten av nybyggarna. Amerikansk bison förekommer i 2 olika underarter: slätt-bison kallad American plains bison (Bison b. bison) och skogs-bison kallad American wood bison (Bison b. athabascae). De räknas inte till två olika arter, men har lite olika levnadssätt. Här på Bison Hill hålls slätt-bison.

Hotkategorier från den
internationella rödlistan:

Utdöd EX
Nationellt utdöd RE
Akut hotad CE
Starkt hotad EN
Sårbar VU
Nära hotad NT
Kunskaps brist: DD
Livskraftig LC

Utbredning och förekomst

Innan Européernas ankomst räknade man med att det fanns upp till 60 miljoner fritt strövande bisonoxar på kontinenten. Vid den tidpunkten var bisonoxarnas utbredningsområde mellan norra Mexico och Alaska. Slätt-bisonen återfanns främst på de bördiga slätterna från Norra Mexico ända upp till centrala Alberta. Från centrala Alberta till Alaska fann man främst skogs-bison
Idag finns det ca 500 000 bisonoxar i Nord Amerika. Ca 97 % av dessa hålls för kommersiella syften, så som kött, skinn och pälsproduktion. Resterande del ca 3 % hålls för bevarande syfte i vilda eller semivilda förhållanden, tex. i större skyddade nationalparker och reservat. Flockarna som hålls i dessa skyddade miljöer är ofta små. Enligt den internationella organisationen för bevarande av natur och naturtillgångar (IUCN.org), finns det bara 5st flockar av slätt-bison och endast 3st flockar av skogs-bison som överstiger 1000 individer. Små isolerade flockar utgör ett hot mot arten då det kan leda till inavel om individerna är för få samt om utbyte av individer mellan flockarna uteblir. De bisonoxar som hålls i syfte att bevaras för framtida generationer, hålls på en yta mindre än 1 % av deras ursprungliga utbredningsområde.

Bison och människan

Idag räknas bison som nära hotad (NT) enligt den internationella rödlistan över världens hotade arter. Det är den 3e lägsta kategorin. Men de små populationerna av slätt och skogsbison, som inte hålls för kommersiella syften, är i behov av bevarandeåtgärder från människan.
Det som ledde fram till att världens bisonpopulation stod på utrotningens brant var en överdriven jakt från de europeiska nybyggarna under 1800-talet. Visst hade det förekommit jakt på bison innan européerna kom. Men jakten skedde i liten omfattning då ursprungsbefolkningen från början inte hade tillgång till varken hästar eller moderna jaktvapen. Ursprungsbefolkningen var också beroende av bison för mat och kläder och man tog bara det man behövde. Att minska antalet bisonoxar genom överdriven jakt, blev en effektiv metod för nybyggarna att kontrollera ursprungsbefolkningen. Man minskade deras oberoende och gjorde de beroende av statliga medel istället vilket kunde kontrolleras av nybyggarna.
Idag är de största hoten mot både slätt och skogs-bison att de lever i små isolerade flockar. Flockar med få individer kan leda till inavel. Vilket i framtiden kan leda till att populationen blir mindre tålig för tex. sjukdomar och sämre anpassade till tex. miljöförändringar. Andra saker som utgör ett hot är inblandning av gener från tamboskap. När det i början på 1900-talet på vissa ställen endast fanns ett 20 tal bison kvar korsade man in raser av nötboskap för att ”rädda” arten. Det finns populationer som inte har någon inblandning av dessa gener, men då dessa strövar nära de bisonflockar som hålls för kommersiella syften är man rädd att de parar sig med varandra. Andra hot idag är just människans utbredning i hemområdet, ranchdrift av nötkreatur och att för lite yta avsätts till reservat.

Varför bevara bison?

När bisonoxarna försvann från de amerikanska slätterna försvann inte bara en ikonisk symbol för västern, utan hela den ekologiska balansen i område förändrades också. Då bisonoxen är ett betande djur påverkar dess betande förekomsten av en mängd olika växtarter som i sin tur påverkar insekter, andra gräsätare och smådjur. Kulturellt spelade bisonoxen en central roll i ursprungsbefolkningens kultur och andlighet. Visst jagade de bison, men de var beroende av den och därför skyddade de den också. Ekosystemet som bisonoxarna lever i förser också oss människor med diverse tjänster, så kallade ekosystemtjänster. Det är vår skyldighet att bevara den balansen inte bara för oss själva utan för allt som lever där. Vi gör varandra en tjänst genom att hjälpa bisonoxarna tillbaka till slätterna.

Ekologi och habitat

Bisonoxen är en gräsätare. De betar främst på grässlätter och i våtmarksområden. De stora slätterna har stora säsongsvariationer, med en kort period av grästillväxt på våren, som följs av en långsammare tillväxt under sommaren och hösten och ingen tillväxt alls under vintern. Bisonoxen har det största utbredningsområdet av alla gräsätare i Nord Amerika. Från de ökenartade gräsområdena i norra Mexico via den bördiga grässlätten ”the great plains” till Alaskas innersta våtmarksområden. Bison äter främst gräs och halvgräs men har en mer varierad diet under sommaren och hösten. Då kan de även äta blommor, löv och sly. Vilka växter de väljer att äta beror på vart de lever, stora variationer förekommer. Bisonoxen är med andra ord mycket anpassningsbar. Vintrarna i vissa delar av det nuvarande utbredningsområdet, tex Yellowstone kan vara mycket hårda. Bisonoxarna använder sitt huvud för att fösa bort snö för att komma åt ätliga växtdelar under. Man vet att slättbison vandrade mellan sommar och vinterbeten innan nybyggarna kom. I de små populationer som de existerar i nu finns inte möjligheten att göra dessa vandringar, bebyggelse och reservatens staket sätter stopp.

Utseende

Bisonoxen har ett specifikt utseende. De har imponerande storlek, uppskattningsvis kan de väga mellan 400-1000kg. Tjurarna är tyngre än korna och både kor och tjur har horn. De tillhör den taxonomiska familjen slidhornsdjur vilket innebär att deras horn består av skelettben i mitten som är klädda med ett hornämne som liknar våra naglar. De fäller alltså inte sina horn, som tex. älgen, utan de växer hela livet. Andra djur som finns inom samma familj är våra kor, getter och får. Precis som dessa arter har också bisonoxen klövar.
Bisonoxen har också en puckel vid manken. Denna puckel formas utav långa benutskott från ryggraden. I dessa fäster stora muskler som hjälper till att hålla upp det tunga huvudet. Det är alltså inget fett i puckeln.
Vuxna bisonoxar har en mörkbrunfärg och har längre hår på framkroppen och än på bakkroppen. Håret på huvudet är kort och krulligt. Under vinterhalvåret sätter de en mycket tjock vinterpäls som de sedan fäller på våren. För att få bort vinterpälsen kan man se att de skrubbar sig mot träd och stenar. När kalvarna föds har de en rödbrunfärg, mycket olik sin mammas. Detta är för att de ska smälta in i det torra sommargräset när de lämnas ensamma. Kalvarna får samma färg som sin mamma när de är ca 6månader.

Beteende

Bisonoxar lever i mindre familjegrupper beståendes av korna och deras avkommor. Detta sociala system brukar kallas för matriarkat, våra svenska vildsvin lever på ett liknande sätt. Tjurar upp till 3 års ålder brukar finnas i dessa grupper innan de vandrar ut ur flocken och bildar egna smågrupper av unga tjurar. Vuxna tjurar lever antingen ensamt, även kallat solitärt, eller i små grupper med andra tjurar när det inte är parningstid. Under parningstiden kan många familjegrupper sammanstråla till en stor flock som sedan tjurarna söker upp. Parningstiden inträffar under sommarmånaderna juli-september. Tjurarna uppvaktar då en eller flera kor tills de är redo att para sig. De hindrar andra tjurar för att komma nära och blockerar sikten så att kon inte kan se andra tjurar. Det är under denna tid man kan se rivalitet mellan tjurar. Oftast är det bara uppvisade hotbeteenden som frustanden och sparkar i marken. Men att stångas huvud mot huvud kan förekomma om tjurar är jämstora. Segraren ur detta forsätter att uppvakta sin ko. De mest dominanta tjurarna parar sig under de första 2-3 veckorna av parningstiden. De ranglåga tjurarna får para sig med de kor som är över och visar brunst sent. Man har visat att tjurar som är födda tidigt på våren oftast har högre rang än de som är födda sent på året. De är oftast större och får para sig flest gånger, på så vis kommer deras avkommor att födas tidigt på våren och ha större sannolikhet att hamna högst i rang. Man kan säga att kalven ärver förutsättningen att hamna högt i rang.
Kon är dräktig i ca 9 månader och brukar föda en kalv framåt vårkanten när grästillgången är som bäst. Studier på vilda bison har visat att 80 % av kalvarna föddes inom en 3 veckorsperiod. Om korna lever i ett öppet habitat utan skydd i form av träd väljer hon oftast att kalva i skydd av flocken. Men finns det träd eller buskar i området väljer kon att gå undan och kalva avskilt från flocken precis som våra tamkor hade valt i en vild situation. Hanen medverkar inte i omvårdnaden och uppfostran av kalven utan detta gör kon själv. Kalven vänjs av från att dia helt vid ca 5-6 månaders ålder. Könsmognad inträffar mellan 2-3 års ålder. Unga tjurar får sällan para sig innan 6 års ålder i det vilda.

Visste du att…?

*ett roligt beteende som bisonoxar visar är att de rullar sig gärna i grunda hålor i marken. Det får gärna vara sand i, vått eller torrt spelar mindre roll. Det finns olika teorier till varför de gör så; bli av med fett och smuts i pälsen, bli av med parasiter (fästingar), lekbeteende, uppvisning under parningstid. På grund av puckeln på manken så kan de inte rulla över. Utan rullar en sida i taget. Har du tur kanske du får se våra bisonoxar rulla sig!

* bisonoxen är nära släkt med våra kor? De tillhör samma taxonomiska familj ”bovidae”. Vilka likheter kan du se??

*på några få ställen i Europa finns en motsvarighet till den amerikanska bisonoxen. Den kallas för Visent eller Europeisk bison. Den är starkt hotad pga. ett hårt jakttryck. Den finns i olika naturreservat och i djurparker. I Sverige finns den att se i några djurparker, bland annat Borås djurpark

*i USA och Kanada håller man på att skapa ett 300 000 hektar stort reservat som ska heta ”American Prairie Reserve” som ska bli det största reservatet för olika arter däribland Amerikansk bison.

* bisonoxen inte har några tänder längst fram i överkäken? Där har den en förhårdnad istället som tillsammans med tunga och mulen hjälper till när den betar. Bisonoxen lindar sin tunga runt gräset och använder tänderna i underkäken för att klippa av gräset. Första gången de sväljer gräset görs det utan att tugga först. Precis som våra kor är bisonoxen idisslare och har 4st olika ”avdelningar” i magen. Dessa kallas för våmmen, nätmagen, bladmagen och löpmagen. Att vara idisslare innebär att bisonoxen tuggar delar av sin mat flera gångar. Gräs och vedartade växter som sly är mycket svåra att bryta ner. Att tugga födan flera gånger gör att delarna av gräset bli så små att mikroorganismerna i våmmen (den största avdelningen i magen) lättare kan hjälpa till att bryta ner det. Att vara idisslare har sina fördelar då man lättare kan bryta ner olika typer av föda, vilket är bra under vintern då tillgången på foder kan vara dålig.

*i det vilda tappar bisontjurarna upp till 10 % av sin kroppsvikt under parningsperioden. Varför är det så? Jo, tjurarna betar väldigt lite under denna tid samt att det är väldigt energikrävande att uppvakta korna och se till att andra tjurar inte kommer nära. När det inte är parningssäsong betar tjurarna massor och lägger på sig ett tjockt lager fett tills nästa parningstid.

* bisonoxarnas tjocka vinterpäls är välisolerad. På vintern kan man se snön ligga kvar på deras ryggar utan att smälta!

Informationen sammanställt av Madeleine Hjelm

Did you find apk for android? You can find new Free Android Games and apps.